Mexican Social Realist Muralist, 1886-1957,Mexican muralist. After study in Mexico City and Spain, he settled in Paris from 1909 to 1919. He briefly espoused Cubism but abandoned it c. 1917 for a visual language of simplified forms and bold areas of colour. He returned to Mexico in 1921, seeking to create a new national art on revolutionary themes in the wake of the Mexican Revolution. He painted many public murals, the most ambitious of which is in the National Palace (1929 ?C 57). From 1930 to 1934 he worked in the U.S. His mural for New York's Rockefeller Center aroused a storm of controversy and was ultimately destroyed because it contained the figure of Vladimir Ilich Lenin; he later reproduced it at the Palace of Fine Arts in Mexico City. With Jose Clemente Orozco and David Alfaro Siqueiros, Rivera created a revival of fresco painting that became Mexico's most significant contribution to 20th-century art. His large-scale didactic murals contain scenes of Mexican history, culture, and industry, with Indians, peasants, conquistadores, and factory workers drawn as simplified figures in crowded, shallow spaces. Rivera was twice married to Frida Kahlo.   Related Paintings of Diego Rivera :. | From Great Conquest to 1930 | Portrait of Makiyo and Fujita | Self-Portrait | Virgin | Portrait of Rivera |
Related Artists:
Conrad Meyer
Conrad Meyer (1618 - 1689)
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Giacinto Gigante
(1806-1876) was an Italian painter. Gigante was introduced to painting by his father Gaetano Gigante. His brothers Achille Gigante and Ercole Gigante also became landscape artists. He trained in the style of Hackert and was influenced by the technical drawing carried out at the Naples Royal Institute of Fine Arts. Along with Achille Vianellihe was to be strongly influenced by a large colony of foreign painters then present in Naples including Huber and Pitloo. From Wolfgang Huber Gigante learnt watercolour technique and the use of the panoramic ?-amera lucidae method. Via Huber he met the Dutch artist Anton Sminck van Pitloo, who became his teacher for a few years. In 1823 Gigante won the Naples Royal Institute of Fine Arts drawing competition. In 1826 he displayed four works at the first Esposizione di Belle Arti. Reportedly though Gigante did not fit in well with the life of the Naples Royal Institute of Fine Arts and left. Around 1826 he was living in Naples in Vicoletto del Vasto 15, with Van Pitloo, Carl Götzloff and Teodoro Duclere. He is considered the foremost exponent of the 19th-century Neapolitan "Posillipo School" of painting.